Carl Hagman föddes i Stockholm 12 oktober 1890.

Efter att ha genomgått Folkskola och sedan balettskola anställdes Carl "Calle" Hagman vid Axel Lindblads Opera- och operettsällskap och scendebuterade 1907 med Tiggarstudenten.
Gjorde därefter studieresor till Tyskland, England och Frankrike. Efter hemkomsten till Sverige engagerades Hagman 1911 under kortare perioder hos Sigrid Eklöf, Trobäcks och Lianders Opera- och Operettsällskap.
Under sex år fram till 1919 spelade Carl Hagman charmörroller hos Axel Engdahl i Göteborg och verkade också som dansare.
Mellan 1919-1921 var Hagman hos Albert Ranft på Mosebacketeatern, vid Folkteatern i Göteborg 1922-24, hos Karl Gerhard 1924, vid Södra Teatern 1928-30, vid Vasateatern 1930-32.
Under 40 talet var han en av de ledande komikerna i Karl Gerhards revyensemble vid Folkan i Stockholm. Som sketchaktör hade en otrolig förmåga att "lägga masker". Karl Gerhard har berättat att Carl Hagman hade en barnslig lust att roa både stora och små. "Hans förmåga att roa barn var fenomenal - och det är inget dåligt betyg åt en konstnär."
Carl tog sig senare artistnamnet Quarl. Han filmdebuterade redan 1911 i filmen Blott en dröm med ett steppdansnummer.
Bland de 61 filmer Hagman spelade in minns man med glädje vegetarianen och renlevnadsmannen "65:an Petrus Ramlösa" i 65, 66 och jag (1936), den hunsade "rektor William Löfbeck" i filmerna Swing it, magistern! (1940) och Magistrarna på sommarlov (1941).
Hur publikdragande Calle Hagman var visar hans namns placering i de stora annonser som föregick premiären av den famösa Pensionat Paradiset (1937). Hagman stod som andra namn efter Thor Modéen, ändå hade han bara en mycket, mycket liten roll som "Operasångare Don Carlos från Argentina" i slutet av filmen.
Hagman medverkade ofta i radio. Var också en av grundarna tillsammans med Thor Modéen och John Botvid av SAFFA-film 1944.
Det berättas med tanke på hans popularitet att 1941 gick en äldre, vithårig och mycket distingerad dam in på Carl Hagmans stamlokus KB (Konstnärsbaren). Lugnt och bestämt beställde hon sin mat. Sin dryck beställde hon också mycket bestämt: Kan jag få ”en Calle Hagman!”. Jaha, sade servitrisen och försvann samt återkom efter en stund med ”en Calle Hagman”. Drycken bestod av en dry Martini med stänk av munklikör.
Han var en utmärkt kupplettsångare och skivdebuterade 1923 gjorde ett 30 tal skivinspelningar.
Han var en aktiv föreningsmänniska, medlem av Svenska Teaterförbundet, Teaterorden T.S.O., Odd Fellow-Orden m.fl. ordenssällskap.
Carl Hagman var gift med Emma "Emy" Blomster mellan 1927-1941 och far till barnskådespelerskan och sångerskan Britt Hagman.
Carl Hagman dog mitt under inspelningen av Poppe-filmen Greven från Gränden. Helt plötsligt kom han inte till inspelningarna och han hittades senare under dagen död i sin säng. Skådespelerskan Annalisa Ericson har berättat att kvällen innan hade han frågat om hon och Nils Poppe ville gå med på KB (Konstnärsbaren) och ta ett glas. De ville inte men körde Hagman till KB och släppte av honom där. 

Carl Hagman avled den 7 februari 1949.